Och ska du sälja mig moralen får du sälja den väl.

Trivs du däruppe på din piedestal? Jag måste säga att piedestalen är högre än vad du förtjänar, men det är ju klart den är, det är du själv som har satt dig på den. Det är en väldigt fin piedestal, men alldeles på tok för hög för en person som aldrig håller sina löften. Men det kanske är då man är värdig en egen piedestal? Eller? I och för sig, du har alltid varit moralen själv, gnällt om vad man får och inte får göra, det kanske är det som gör dig värdig den alldeles för höga piedestalen? Du är inte som oss andra, en del av dekadensen, men i ditt eget huvud är du en riktigt femme fatale. Fast, om sanningen ska fram, är inte du lite för rädd för att vara en femme fatale? Sitter inte du på din piedestal för att när det verkligen gäller ser du dig själv som en femme fragile? Du är så ömtålig, så rädd, så beroende av att män ska ordna sådant som du inte förstår, men när ingen ser på, åh vad du tror saker om dig själv då. Och du lovar, och lovar, och lovar. Men lilla hjärtat, tror du inte att jag förstår?

Du lovar, du lovar, och gud vad du lovar. Du lovar, men när det påpekas att du inte håller dina löften klättrar du fort upp på din piedestal och mumlar bortförklaringar. Och ska vara så söt. Men du är inte söt. Nej, du är inte söt. Du är inte söt däruppe på din alltför höga piedestal.

Och hjärtat: Håll din apa kopplad.

Give my heart a break.

Och vad händer sen när vi har växt upp? När vi båda har något 8-17-jobb som betalar för brödfödan, vi kanske har familjer, kanske bor i olika städer, olika länder, lever olika liv. Liv som är så förutsägbara. Kommer jag fortfarande älska lingongrova med keso och svartpeppar då? Kommer jag fortfarande gå på långa promenader i regnet, och kommer du fortfarande förstå varför jag gör det? Kommer vi fortfarande ha ångestproblem? Blir man någonsin för gammal för ångest? Kommer jag fortfarande ha nätter då jag är helt otröstlig, eller kommer allt det där försvinna med tiden? Hur kommer vi se ut om 20 år? Kommer jag fortfarande känna dig om 20 år?

Eller kommer den här vänskapen sluta som de flesta slutar: Man glider ifrån varandra, går från vänner till bekanta, och sen är man bara någon som man en gång kände.

With a fire burning so bright.

Att vara symptomfri, är det samma som att vara frisk?

Trying to find air to breathe again.

Jag har varit "den andra", jag har varit olyckligt kär, jag har varit lyckligt kär. Jag har legat i sängen och sovit bort hungersmärtorna, jag har hetsätit, jag har sett vita demoner hoppa ner från mitt tak, jag har legat vaken hela nätter för att jag trodde att "dem" skulle komma och ta mig så fort jag somnade. Jag har varit vaken hela nätter bara för att få se solen gå upp, jag har skrikit in i min kudde, jag har sparkat hål i en vägg, jag har älskat och blivit älskad. Jag har varit otrogen, jag har varit otröstligt, jag har blivit tröstad, jag har tröstat. Jag har sårat, jag har blivit sårad, jag har hånat, jag har blivit hånad. Jag har legat i fosterställning på golvet på grund av ångest, jag har simmat för att döva ångesten, jag har skadat min egen kropp för att döva ångesten, jag har varit brutalt ärlig, jag har sett folk i ögonen och ljugit för dem. Jag har inte kunnat andas, jag har varit för lätt på foten, jag har ångrat val som jag har gjort, jag har varit svag. Jag har varit stark, jag har sagt ifrån, jag har rätat på ryggen. Jag har brutit ihop, jag har ställt mig upp igen.

Och jag vill inte få något av det här ogjort; det har gjort mig till den jag är idag och lett mig dit jag är. Vissa saker vill jag inte ska ske igen, men jag är glad att de har hänt. Ja, jag är glad att jag var otrogen, inte stolt, jag ser egentligen inte det som en positiv händelse, men jag är ändå glad att jag var det. Den upplevelsen har bidragit till att jag vet vad som krävs för att jag ska vara trogen i ett förhållande, vad som krävs för att den där oktoberkvällen 2010 inte ska upprepas. Men jag är glad att det hände. Jag är glad att allt det där har hänt.

För utan det hade jag inte varit där jag är just nu, jag hade inte vetat det jag vet nu, jag hade inte varit den jag som jag är nu. Och gör något av det där mig till en mindre värd människa i någons ögon så är inte det mitt problem.

Jag är där jag ska vara. Och jag är så jävla glad över det.

Kick off my shoes and swim good, and swim good.

Det bästa med hela den här situationen, med hela det här livet, är att jag kan krypa ner i sängen hos pojkvännen, gosa in mig bredvid honom och känna att det är där jag ska vara, i just det ögonblicket, att jag äntligen är på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Jag kan ge honom en puss och viska att han är något av det bästa som har hänt mig, och jag kan känna mig hel för första gången på flera år. Det finns inga saknade pusselbitar i själen längre, ingen konstant värk i hjärtat, allt är som det ska vara. Mössen springer inte omkring i min bröstkorg lika ofta, händerna förs inte upp mot min hals jämt och ständigt, det finns inga insekter under huden. Det som finns är en liten tvåa med en gasspis som jag tidigare var rädd för, en 120 centimeter bred säng, jag och världens finaste pojkvän som lägger sin ena arm om mig, och jag kan andas ut. Det är där jag är, och det är där jag ska vara.

Och jag mår bra.

If I had a million dollars.

If I had a $1,000,000
We wouldn't have to walk to the store.
If I had a $1,000,000
We'd take a limousine 'cause it costs more.

Du är så söt när du jämt vill hålla handen. Ännu sötare är du när du står ut med mina tokigheter, mitt tjatande om att jag vill ha en katt, allt. Du är söt när du lagar mat och står ut med att svaret på frågan "Vad ska vi äta till middag?" alltid blir "Något gott". Du är så söt när du ibland kommer ut ur sovrummet och frågar om jag inte ska gå och lägga mig snart. Du är söt när du pratar i sömnen och klamrar dig fast vid mig när du har mardrömmar. Du är söt när du håller om mig när jag sover oroligt. Du är så söt när jag kan ha hela samtal med dig när du vaknar mitt i natten, och du inte minns något av det nästa dag. Du är så söt när du blir tävlingsinriktad, och ännu sötare när du får veta att du har vunnit. Du är söt när du tycker att jag ska komma hem någon gång när jag har långa skoldagar. Du är så söt när du är du.

Glad alla hjärtans dag ♥

Tearing love apart.

And who do you think you are?
Runnin' 'round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart.

Jag skulle inte klara av att möta dig igen. Inte för att det skulle göra ont, men för att jag skulle veta vad du tänker om mig. Jag vet, jag vet, jag vet. Och jag antar att det faktiskt gör lite ont, om jag tänker efter. Jag har ljugit dig rätt upp i ansiktet, men du har så konstiga ögon. Så konstiga, maniska ögon. När jag tänker på dig så tänker jag på en väldigt destruktiv vår och försommar, och vänner som försökte få mig att förstå vad som var bäst för mig.

Men jag vet vad du tänker om mig. Och det gör lite ont.