London

London imorgon, jag längtar. Det ska bli så skönt. Landar hemma i Luleå igen kring kl. 19.50 den 5:e mars. Så ni inte tror att jag har dött, liksom.

Jag har för övrigt packat löjligt mycket smink, sweet.

So why do I try? I know I’m going to fall down

Är det det här livet går ut på? Ångest, overklighetskänslor och känslan av att vilja krypa ur sitt eget skinn? Stress och känslan av att aldrig duga till? Är det såhär det ska vara? Om svaret är ja vet jag inte om jag vill vara med längre.

It's a lot like life

Ibland glömmer jag bort att jag finns på riktigt. Så dumt.

I maskopi med mina masker

I maskopi med mina masker

"Se mig! Se mig!
Skriker det inom mig
Men vem kan se igenom alla mina masker
Vem döljer sig därunder
vem är hon bakom masken?

Jag är i maskopi med mina masker
om den ena faller
tar en annan genast vid
och jag undrar, var finns jag?

Hör mig! Hör mig!
Skriker det inom mig
Men vem kan höra när jag aldrig talar
det är så mycket jag vill säga
som aldrig blir sagt

Älska mig! Älska mig!
skriker det inom mig
Vem kan älska någon som hatar sig själv
Jag når inte kärleken
och kärleken når inte mig"
- Ingrid Janbell

Jag tror jag är kär, den beskriver allt så bra. Åh, varför kunde inte jag hittat den för flera år sedan?

And I give in

"Vet du hur mycket jag älskar dig?"
"Mer än något annat i hela vida världen?" Jag tittar upp mot honom, mitt behov är så hjärtskärande grundläggande.
Han nickar. "Ja, mer än något annat i hela vida världen."

Det är nog det jag vill ha. Jag vill ha någon som älskar mig, lilla jag, mer än något annat i hela vida världen. Det är nog det som jag söker efter, någon som älskar mig för den jag är. Någon som älskar mig trots alla mina fel och brister, som inte försöker ändra mig och få mig till den där idealkvinnan. Någon som vill ha mig, mig och ingen annan. Någon som älskar mig mer än något annat i hela vida världen.

Just don't let me disappear

Du är det sista jag vill se innan jag somnar, och det första jag vill se när jag vaknar.