But this time it's cut too deep

Åh, det är så fint när du låtsas bry dig om mig. Men du, grabben, jag klarar mig. Det är mig vi pratar om. Jag hittar alltid ett sätt, en lösning.

Nej, vem försöker jag lura. Ibland känns det som om jag griper efter halmstrån. Som om jag försöker klättra uppför en hal vägg, jag bara glider ner igen. Och när jag simmar känns det som om jag simmar för att överleva. Åh, om jag bara kunde sluta tro att jag kommit över det. Ja, det har gått fyra år, lite över det till och med. Men jag har inte kommit över det, inte på långa vägar. Ändå sitter jag och är övertygad om att jag visst har kommit över det. Att allt det där är bearbetat och klart. Ibland glömmer jag till och med bort att det har hänt. Så dumt.

And if you're done with embarrassing me

Några bilder från Berlin. Gillar bara staden mer och mer för varje gång.

The only one who's ever known who I am

Åh vad jag älskar vädret utanför, med snön liggande på marken och solen på väg upp. Det får mig att tänka på när jag var liten, lördagar och söndagar, för det var alltid fint väder på lördagar och söndagar då. Hur jag brukade leta efter fläckar på golvet inne i köket och i rosa rummet där solen lyste. Hur jag brukade ställa mig på solfläckarna för att värma mina fötter.

Varför var allt så mycket bättre förr?

And I am one of your people but the cars don't stop

Jag blir så arg ibland när jag tänker på det. Hur han aldrig kommer vara där vid alla stora händelser, hur barnen jag antagligen så småningom skaffar aldrig kommer ha någon morfar. Det gör mig så arg, och så ledsen. Och fast jag om någon borde förstå varför han gjorde så, för jag har själv varit där, så kan jag inte förstå. Jag borde, men jag kan inte. Jag blir bara arg, och ledsen, och tycker att det var ett väldigt själviskt beslut. Ett själviskt beslut som ingen tjänar något på.

Och jag skulle ge upp allt jag har för att få tillbaka honom.

Bortrest.

Jo, sa är det. Är i Berlin och kommer hem pa mandag. Bis montag!