Kan du snälla ta bort dina händer från min hals. Jag känner hur de kryper upp, om och om igen. De kryper upp och tar ett stadigt tag om min hals, och klämmer åt hårt, hårt, hårt. Du är som monstret under min säng som tar tag i mina fotleder och drar in mig i mörkret under sängen. Du är insekterna som äter mig levande. Du förstår inte. Du låter bara dina händer krypa upp mot min hals. Du låter bara dina händer klämma åt hårt runt min hals. Jag kan be dig att sluta. Jag kan böna och be, försöka bända upp dina fingrar. Det hjälper för stunden, du lättar lite på greppet, du kanske släpper helt. Men snart är dina händer där igen.
Det är du som planterar den där musen i mitt bröst. Det är du som för in insekterna under min hud. Du lägger tyngderna på mina axlar. Du placerar trycket på min bröstkorg. Du planterar tankar om rent och orent, säkert och farligt i mitt huvud. Du viskar underbara hemskheter i mina öron. Du lägger dina händer om min hals och kramar åt. Du drar med dina vassa naglar hårt över mina överarmar och lår, för du vet att det är där det gör mest ont.
Du är mitt egna privata lilla ångestmonster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar