Jag förstår inte. Det börjar närma sig sommar. Dagarna blir längre och längre, det är ljusare ute. Det kommer vara soligt ute, och solen är varm och du kommer inte behöva frysa. Dina leder kommer inte göra ont. Och när det regnar, du vet hur mycket du älskar när det regnar. Då kommer du kunna ligga där i sängen och lyssna på smattret. Du kommer kunna öppna balkongdörren och hela lägenheten kommer lukta regn. Och när du sitter uppe hela nätterna, bara för att få se soluppgången, så kommer du att känna dig så lugn när solen äntligen går upp. När du sedan går ut på morgonen, är det inte då du känner dig som mest levande, med morgonsolen som värmer dig och kall morgonluft som fyller dina lungor? Men är inte det ögonblicket något som du så hemskt gärna vill dela med någon som du älskar? För är det inte så att du - trots att du känner dig så lugn, så levande, så på riktigt - känner dig så otroligt ensam? Men du älskar ändå det där ögonblicket, du älskar det för lugnet. Lugnet, den där friden som infinner sig så fort solens strålar börjar leta sig fram igen. Och älskar inte du att höra fågelsången om morgnarna?
Och du har en familj som älskar dig. Du har en mamma som du inte skulle byta mot någon annan mamma i hela världen. Du har vänner som älskar dig, ta bara Malin som ett exempel. Skulle hon stå ut med att höra ditt tjat om att karlar är ena svin som svamlar om kärleksglöd medan månen är kall och död om hon inte älskar dig? Ditt tjat om att du inte förstår, och åh, måste han vara så snäll, för det gör det så jobbigt? Att höra hur borta du är till och från? Skulle hon stå ut med allt det där och mycket till om hon inte älskar dig?
Och du är jättebra, på så mycket. Och folk påstår att du är så lätt att tycka om, bara du släpper in dem och låter dem tycka om dig. Och du ser tydligen bättre ut än vad du tror, du som är helt övertygad om att du är fulaste tjejen i stan. Du har hela livet framför dig.
Snälla, snälla älskade Sofi, varför vill du då bara få lägga dig i sängen och inte behöva vakna nästa morgon? Det finns så mycket som du älskar, och så många som älskar dig, varför vill du då bara dö?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar