"Jag är inte bra, jag är inte okej". Jag vill ha bra dagar oftare. Dagar då jag bara finns till, utan att det ska vara problem med det. Dagar då jag inte har maskar som krälar omkring i mig, möss som springer i min bröstkorg. Dagar då jag inte går omkring i min lägenhet i ett desperat försök att hitta ett säkert ställe, någon plats som inte andas ångest. Jag tror att utrymmet under min säng är säkert, och jag skulle ligga där om det inte vore för att jag är en aning klaustrofobisk. Varför kan inte jag få ha dagar då jag inte stryker omkring som en strykrädd hund? Dagar då den där raka ryggen och självförtroendet inte är på låtsas? Dagar då jag inte har den bistra minen så ingen ska komma fram till mig när jag är själv.
Dagar då jag inte längtar mig bort så fort jag sätter foten innanför dörren. Dagar då jag inte är rädd för att monstret ska komma och ta mig i sömnen igen. Men vadå "igen"? Är inte monstret alltid där och drar mig i håret, nyper mig, viskar saker i mitt öra?
När ska jag ha tid att leva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar