Jag tror det handlar om att han är så överlägsen mig. Att han är över mig, starkare än vad jag är, både fysiskt och psykiskt. Att hela han utstrålar makt och styrka. Att han kan, med bara en blick, framkalla ren och skär ångest, eller ett så djupt lugn. Att han får mig att känna mig så liten och trygg. Att han har en sådan auktoritet. Att han är så mycket mer intelligent. Att han blandar in allt det där fina, in i allt det där nedvärderande. Att han får mig att känna mig så nöjd och hel. Att han får mig att kräla och be. Att han får meningen "Du har varit så duktig" att kännas som världens största belöning. Att han får mig att skina upp som en sol med den meningen. Att han får mig att lita så fullständigt på det han säger. Att allt han säger blir till sanning. Att jag litar på honom när han säger "Det är för ditt eget bästa". Att han får mig att känna mig så värdig, vad än det är han säger.
Men jag tror att det bästa är att jag kan verkligen, verkligen inte se ner på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar