Ibland så tror jag att jag håller fast vid saker, personer, för att det var bra en gång i tiden. En gång i tiden så hade vi en bra relation, en gång i tiden så hjälpte kontakten med den här personen. En gång i tiden så kände jag inte att alla mina handlingar blir dömda av den här personen. En gång i tiden var allt bra. En gång i tiden var det värt det. Men är det värt det nu? Är det värt att känna sig dömd för allt man säger och gör? Är det värt att bli dragen ner i smutsen?
Jag inser att jag borde inte fortsätta prata med dig. Jag inser att jag borde bryta med dig. Jag inser en väldigt massa saker. Varför bryter jag då inte?
För det var bra en gång i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar