Det är ett minne som har fastnat, det är som att det går på repeat i mitt huvud. Om och om, om och om, om och om. Jag blir upplyft och satt uppe på kylskåpet hemma hos farmor och farfar. Det är jättehögt för en liten Sofi, vad kan jag ha varit? Fem år? Sex år? Det var högt upp i alla fall, och på golvet stod pappa som var den som hade lyft upp mig. Han hade rullat tungan och räckte ut den mot mig. Och jag tror det var i det ögonblicket som jag själv klurade ut hur man gjorde när man rullade tungan. Så jag gjorde likadant tillbaka, när jag satt där uppe på kylskåpet.
Varför måste sommaren vara så jobbig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar