Det är som om du tar en skalpell och placerar ett snitt över min bröstkorg, mellan mina bröst. Du för in händerna under min hud, känner över revbenen. River upp huden lite till, så dina händer når att komma under revbenen. Du känner över organen, nästan smeker, verkar leta efter något. När du inte hittar det du letar efter börjar du slita ut mina organ, ett efter ett, tills min bröstkorg bara är ett enda stort tomrum. Du fortsätter känna, leta, slita, men nej, du hittar inte det du letar efter. Du letar igenom högen med mina organ som ligger på golvet, men nej, det du letar efter finns inte heller där. Jag börjar fundera över om det du letar efter någonsin har funnits. Visst måste det ha funnits? Jag har bestämda minnen av känslor som säger att jag borde åtminstone ha haft ett, alla människor har ett. Eller har det varit en placeboeffekt? Jag tror att jag har ett, därför känns det som om jag har ett?
Jag kan se att du är förtvivlad. Du hade hoppats på att hitta något, något som slog bara för dig. Något som slog snabbare och hårdare, bara för din skull. Något som hoppade över ett slag på kommando, allt för dig. Jag måste erkänna att jag skäms lite, jag önskar att jag hade det du letar efter. Men vad kan jag göra när det inte finns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar