Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig, att min likgiltighet sträcker sig ända fram till området "Dig". Men jag bryr mig, för mycket, och det är inte bra. Det är inte bra alls. Det är dåligt. Det är dåligt för mig. För dig är det antagligen bra, jag lyder ju minsta vink. Men det är inte det värsta, det värsta är att jag blir svartsjuk. Så otroligt svartsjuk. Vad har hon som inte jag har? Varför är hon så mycket bättre? Det är som om Alanis Morissette's "You Oughta Know" går på repris i mitt huvud, för ärligt talat: "Is she perverted like me? Would she go down on you in a theatre?". Vad har hon som gör henne så underbar?
Varför vänder jag bara inte i dörren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar