Så... Lustigt. Så konstigt. Så otroligt. Så... Skrämmande. Efter några timmars läsande, tittande, några timmars påminnelse om hur allt var en gång i tiden, så vill jag ha dig här. När jag känner hur ångesten kommer krypande vill jag ha dig här. Du är den jag först tänker på, du är den jag vill ha här i första hand. Du är den jag vill känna på först när overklighetskänslorna kommer och jag blundar. Det är din puls jag vill känna under mina fingrar när jag försöker lugna ner mig. Det är din hand jag vill hålla när allt blir sådär jobbigt och jag inte kan sova. Jag vill ligga med huvudet mot ditt bröst och känna, lyssna på ditt hjärtas slag. Det är dig jag vill ha.
Men jag blir så trött. Jag blir trött på allt velande, jag blir trött på att inte veta något. På att gissa, på att försöka klura. På att inte våga säga något. Jag blir så trött. Jag är så otroligt trött. Nu får allt vara på dina villkor, för jag orkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar