Jag är så otroligt tacksam över att ha dig, mamma, Så otroligt tacksam, för allt. Allt du har gjort för mig. För att du har stått ut med mig när ingen annan skulle ha gjort det. För att du stod ut med mig när jag var som värst. Jag har varit så arg på dig, tyckt du har varit så dum, men vem har inte tyckt det om sin mamma? Jag förstår nu att du var bara orolig för mig. Jag förstår det, jag var inte enkel. Det jag inte förstår är hur du klarade av att stå och tvätta mina sår den där gången för flera år sedan. Jag förstår inte det. Så ont det måste ha gjort i dig att se ditt eget barn göra något sådant mot sig själv.
Jag är ledsen över hur jobbig jag måste ha varit mot dig. Jag var inte direkt det enklaste barnet att handskas med. Jag kan förstå varför du sa att jag var den av dina barn som du var mest orolig över efter pappas självmord. Men jag är tacksam över att vi har en betydligt bättre relation nu än vad vi hade då. Du är den bästa mamman som någon någonsin skulle kunna önska. Och jag är så otroligt tacksam över att ha dig som mamma.
Jag känner mig tacksam över att du sa att du kan köra ner mina grejer när jag flyttar till hösten. Jag skulle aldrig ha fått för mig att fråga dig, men du sa det som om det vore något självklart. Klart du ska hjälpa mig köra ner mina grejer. Jag är tacksam över att jag vet att jag kan vända mig till dig när det är något. Det tyckte jag inte att jag kunde innan, men nu vet jag att jag kan det. Det kändes så skönt att kunna prata med dig om hur det var mellan mig och Björn, så skönt att kunna prata med dig om vad som stör mig. Det känns skönt att veta att du bara är ett telefonsamtal bort om det skulle vara något.
Därför är det lite skrämmande att flytta ännu längre ifrån dig. Jag vet att du nu bara är ett telefonsamtal bort, och att du kan vara här inom en timme. Men om allt går som jag vill, om jag flyttar 90 mil härifrån, så kommer du vara mycket längre bort. 12 timmar med tåg, cirka 1.5 timme med flyg. Och det är läskigt. Ännu skrämmande är det om jag verkligen pluggar i Tyskland sedan. Då kommer jag vara ännu längre bort, jag kommer vara i ett annat land.
Du fick mig nästan att gråta när du sa vad du skulle göra om något hände, när och om jag pluggar i Tyskland. När du sa att om jag träffar någon tysk kille som jag sedan flyttar ihop med, och om han gör mig illa på något sätt, så ska jag packa allt jag får plats med i två resväskor, ringa dig, och om jag inte har råd med biljetten hem så fixar du det åt mig. Jag började nästan gråta. För du är så fin, mamma. Och det känns så skönt att veta att du skulle göra något sådant för mig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det hela, jag visste i och för sig inte hur jag skulle börja det här heller. Men det jag ville säga var nog hur tacksam jag är över att ha dig som mamma. Det jag ville säga var nog, trots att vi aldrig säger det till varandra, att jag älskar dig mamma. Du är den bästa mamman jag kan tänka mig, jag skulle aldrig vilja byta ut dig mot någon annan mamma. Jag älskar dig, mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar